Sista rycket fore hemresan

 

Nu nar vi antligen har hittat ett internetcafe har i Sihanoukville, Kambodja, dar datorerna ar trimmade likt de snabbaste mopederna, passar vi pa att lagga ut de senaste bilderna pa harddisken. Oda och jag var pa en tour i tva dagar i Mekongdeltat, Vietnam. Oda visar att hon ar en riktig turist framfor bussen vi akte i.

   

 

Vi blev indelade i grupper, och fick en klisterlapp att fasta pa trojan.

 

 

Forsta stoppet var en knapp mil utanfor Saigon. I en verkstad fick vi se tillverkning av skalar, brickor, tavlor i parlemor och aggskal. De flesta som jobbade hade nagon form av funktionsnedsattning, och hade rullstolen parkerad vid sin arbetsbank.

 

 Vi akte longtailbat pa Mekongfloden och blev skjutsade av kvinnor och man i trekantiga rishattar.

 

Pa en liten bifarm provade Johanna honung.

  

De flesta husen vid Mekongfloden ar daligt byggda: tunna bambupalar hindrar dem fran att rasa ner i vattnet, och taken ar i plat.  

 

Vi besokte en fruktodling. Johanna bakom en ananasplanta.

 

 

Oda och en dragonfrukt, som vi har provat nagra ganger under resan. Fruktkottet ar gravitt med sma svarta prickar. Ratt besk om man ater manga.

  

Tva valpar brakar.

 

Pa ett stalle fick turister halla i en orm och ta bilder. Oda provade, aven om vi bada kande oss riktigt dumma. 

 

Natten tillbringade vi tillsammans med ett franskt och ett polskt par hos en vietnamesisk familj, sa kallat homestay. Vi blev upplockade av mannen i huset som korde oss i sin bat till hemmet vid Mekongfloden.  

 Oda morgonen darpa, utanfor hyddan dar vi bodde.

 De sista dagarna i Vietnam var vi pa en o, Phu Quoc, som ligger langst ner i landet, nara Kambodjas kust. Stranden dar vi badade.

 Oda njuter av forsta dagen pa Phu Quoc.

 Vi hyrde ett enklare rum dit det hela tiden kom in valdigt stora spindlar. 

 

Vi letar ett stalle att ata middag pa pa stranden.

Hors snart igen! Om internet fungerar och datorerna ar snabba. 

Kram J och O 

So long from Saigon

 Her kan dere se et nydelig bilde av oss utenfor Cao Dai-tempelet 4 mil utenfor Saigon (Ho Chi Minh City som byen heter na). Det var et veldig flott tempel, som nesten sag ut som et fantasi-slott!

 Vi fick vara med under en bonemassa i templet, dar man och kvinnor samlades tillsammans. Cao Dai gar kort ut pa att man ska avsta sina begar och leva ett enkelt liv. Religionen ar en mix av bland annat kristendom, islam och hinduism.

Det er fint a vere to nar man er i storbytrafikken. Vi venter pa at vi kan ga over veien.

 

I Saigon var det om mojligt annu fler mopeder an i Hanoi. Oda hann ta en snabb bild pa trafiken innan det blev gront ljus.

 Disse treningsapparatene i en park i Distrikt 1 var veldig populare blandt kvinner. Vi provde ogsa, men hadde ikke like god sving pa det som proffene.

 Andra dagen i storstaden gick vi i finanskvarteren nara Saigonfloden, som lag ett par kilometer fran vart hostel. Vi sag manga fina butiker med markesklader, klockor och parfymer. Utanfor afferarna vajade flaggor i vinden med socialistiska budskap. En ratt konstig blandning av intryck.

 Vi besokte Cu Chi-tunellene pa en dagstour. Johanna fant tunellens apning gjemt i jungelen, og fikk krype ned. En anelse klaustrofobisk!

 Oda forsoker hitta utgangen.

 En obligatorisk ting a gjore nar man er i Vietnam er a ga pa water puppet theatre. Her poserer vi ved siden av en gigantisk dokke, fornoyd etter 50 minutter med dansende dokker i vann.

Var favoritfrukt under resan har blivit rambutan. Ser vass och farlig ut pa utsidan, men ar ack sa sot pa insidan. (Ungefar som Oda.) Den vaxer pa trad, och for bara tiotusen dong - mindre an fem kronor - kan man kopa sig en rejal pase. 

 

Var siste kveld i Saigon! Romantisk middag med utsikt over en av storbyens mange travle gater.

 Kram O och J

Framme i solen

Pa grunn av litt teknisk trobbel legger vi na ut "gamle" innlegg som bare ble lagret som utkast pa bloggen.
Vi er na i en ganske liten strandby som heter Mui Ne, men her kommer et innlegg som Johanna skrev om vart forrige stopp pa reisen:

Oda och jag har nu kommit fram till Dalat, en bergsby langt nere pa Vietnams kust. Byn anvandes som tillhall for semestrande fransman under kolonialiseringen under 1800-talet, och arkitekturen har sags vara mer fransk an pa andra stallen. Men an sa lange har vi inte markt nagon skillnad mot andra vietnamesiska byar vi passerat pa resan. Fast baguetter saljer de overallt pa gatan.

Nu ar det ett tag sedan vi uppdaterade bloggen - senast var med bilder fran Hanoi. Kan meddela att allting har gatt bra efter att vi lamnade storstaden for snart tva veckor sedan (tror jag att det blir). Vi tog taget i cirka 18 timmar fran Hanoi till Danang, och darifran buss till Hoi An - en riktig turistby med restauranger, sma butiker, silkesaffarer langs med floden. Hoi An var det forsta stallet - sedan atminstone en manad - dar vi kunde ha pa oss shorts och t-shirt. Jakligt skont!

Vietnams klimat ar ratt underligt: i norr ar det nastan som hemma: plus fem grader och blast, medan i soder ar det trettio grader och valdigt torrt. (Jag tror inte att vi har berattat det har redan...)

Fran Hoi An tog Oda och jag en "non-sleeping-bus" (egentligen "sleeping-bus" da satena gar att falla ner som sma sangar, men det ar nastan omojligt att sova da det oftast spelas karaoke-musik eller visas nagon skojig dratta-pa-arslet-komedi pa hogsta volym). Resan varade i tolv timmar, och forutom en farbror fran Holland och en ung europeisk kille var vi de enda turisterna. Resten av bussen bestod av vietnamesiska farbroder, som inte var sarskilt trevliga. En av farbroderna fragade Oda pa vietnamesiska om vi ville ha mat, och hon sa YES! och gjorde tummen upp, men det slutade med att bara vietnameserna fick nagot att ata, men ingen av oss turister.

Det har blev kanske ett litet gnalligt inlagg, och det bor val papekas att vi mott manga fina personer har ocksa. Senast i forrgar utanfor postkontoret. To som hon heter, hjalpte oss att ringa motsvarande nummerupplysningen for att fa fram adressen till ett gasthus som vi hort ska vara bra, och vars agare, Rot, ordnar en sarskilt bra tour till sin hemby. Hon fick fram adressen, och i morgon ska O och jag aka pa en heldagsutflykt. Berattar mer om det sedan, plus lagger ut bilder! Har inte kameran med mig nu, tyvarr.

Oda halsar saklart!

Kram
Johanna
           


   

Nagra fa bilder innan bussen gar

Vi har hatt store problemer med a fa publisert blogginnlegg her, til var egen og andres frustrasjon! Vi satt og provde fa disse bildene ut for bussen fra Dalat skulle ga til Mui Ne (der vi er na). Det ble lagret som kladd, sa jeg prover igjen:

Tempelhund i My Son. Noen mil fra Hoi An lag denne over 1000 ar gamle tempelbyen. Det var enda storre enn Angkor Wat i Kambodsja, men sa ble det bombet av amerikanerene under krigen - og na er det bare rundt 20 (ganske) hele bygninger igjen.

Det var masse turister i My Son, og vi var noen av de.

Endelig kom vi til Nha Trang og strandlivet som vi hadde lengtet litt etter! Stranda var lang og sanden var fin. Vannet var varmt og bolgene var store. Vi lakkerte neglene rode og tok pa oss strandkjolen.

Gresshopper trakket pa av turister ble kunst.

Nha Trang, stor by og hoye bygninger. Og en flott strand.

Hoppsann!

Endelig oppdatering!

                Efter en massa krangel med internet och datorer kommer har antligen en uppdatering med bilder! 

Vi besokte Hanoi for nagra dagar sedan, och dar var det mopeder vart man an sag.

                                       

 Nar vi hadde gatt i flere timer i den kaotiske trafikken var det godt a ta en pause. Da gikk vi over broa til skilpadde-tempelet som var pa en oy i Hoan Kim innsjoen (midt i gamlekvarteret i Hanoi).

                                        

Oda pa bron over Hoan Kim Lake. 

                                      

Vi traffade Dai Xuan och hans flickvan Yen Thi, bada 20 ar, vid sjon. De var verkligen sota, och berattade for oss om Hanoi och vad vi borde se. 

  

                                         

En dag dro vi til Vietnam Museum of Ethnology. Det var mye spennende a se, mest handla det om stammefolkene og deres kultur. Her ser Johanna pa modeller av fiskebater.

                                         

Og Oda ser pa en liten sot tregubbe.

Pa hotellrummet i Hanoi, dar det nastan var minusgrader. Vi hade ett litet elektriskt element att varma oss vid.

                                    

 Speilbilde ved resepsjonen mens vi venter pa taxi.

 
                                    

   Favoritfrukost pa resan som serveras pa de flesta restauranger: mixed fruit with yoghurt and musli. 

                                    

 Kommunistiske propagandaplakater er vanlige a se.

  

 

Turist pa vift. Utan Lonely Planet hade vi varit doda nu, eller i alla fall i fel land. 

 

     Varm kakao pa var stam-cafe La Place. Veldig koselig, med propaganda-posters pa veggene og Beatles i hoytalerene. Myskvarteret ved katedralen.

       

 Pa La Place kan man fa fargkritor att farglagga pappersduken med.  Bra for trotta turister som vantar pa att nattaget till Danang ska ga, till exempel.

  Sotnos!!

                                                  

Odis utanfor La Place med en 15 kilo tung ryggsack pa slap. 

  

                                         

HEJDA HANOI!

Puss fran Oda o Johanna

Hej fran Hanoi

Hej alla dar hemma!

Hoppas att ni har det bra i snon!

Nu har Oda och jag kommit fram till Hanoi, vilket ar en valdigt intensiv stad. Jag har nog aldrig sett sa manga mopeder och vespor pa en och samma gang. Det verkar som att varje Hanoibo ager minst en vespa. Och kommer man inte fram fort nog sa tutar man. Husen star tatt packade, och gatorna ar tranga. Overallt saljs det mat: pho - vietnamesisk nudelsoppa, som har blivit Odas och min standardratt har i Sydostasien, grillade majskolvar, duvagg, musslor och friterade munkar. Pa trottoarerna ser man aldre farbroder som dricker te tillsammans pa sma laga plaststolar.

Men vi trivs valdigt bra har i storstaden! Det kanns skont att inte vara de enda turisterna. Folk ar hyfsat bra pa engelska, och det gar att gora sig forstadd utan att behova anvanda handtecken. Men det ar valdigt kallt, bara femton grader, och vi har pa oss bade regnjacka och langbyxor. I Laos kopte Oda och jag fingervantar och sockor, och dem sliter vi pa varje dag.

Vi kom till Hanoi med buss fran Laos, vilket var en helvetesresa. Chaufforen verkade ha en forkarlek for inhemsk pop|disco|trance|funkmusik som han spelade pa hogsta volym. I nio timmar. Bussen var knokfull med laoser, rispasar, bambuvirke, ett par hons och ryggsackar. Forutom en finlandsvensk kille som heter Robert, var Oda och jag de enda turisterna. Nar bussen borjade bli full och laoserna trotta somnade de pa varandra i en stor hog. Oda hade en sovande farbror i knaet och en ung kille mot axeln. Jag hade tur som fick sitta vid fonstret, hehe.

Bilder fran var tripp fran Laos till Vietnam kommer i nasta inlagg. Dar vi sitter nu ar det lite svart att spara ner bilder.

Och annars? I dag besokte vi Vietnams etnologiska museum dar vi sag en utstallning om stamfolken, deras hantverk, vardagsliv och klader. Intressant! Vi har inte varit pa nagot museum tidigare under resan, men det har hade vi hort bra om.

Vi tror att vi kommer stanna i Hanoi ett par dagar till. I morgon kvall ska vi eventuellt ga pa ett jazzstalle intill hotellet. Planen ar att aka fran Hanoi och vidare till en mindre stad i norr, ett par timmar harifran med tag. Darifran tar vi en farja till Cat Ba som ar en fin och lugn o, med en nationalpark bland annat.

Nu rinner tiden ut.

Odis-godis halsar.

Kramar
Johanna 



 

 







 

Lengter litt hjem

Vi dro fra Luang Prabang i en minivan med et mindre antall andre personer. Det var ensardeles svingete kjoretur opp ogned fjellsider. Sjaforen tok det mildt sagt IKKE med ro. Man kunne glemme a gjore noe annet enn a bare holde seg fast. Nar vi kjorte gjennom sma landsbyer sakta han ikke ned farten, han bare tuta sa honer og hunder bare skvatt av veien!

Vi fikk tissepause.

Do med fin utsikt.

Framme i Phonsavanh fant vi et guesthouse som het Kong Keo. De hadde fyrt opp baal, for det var kaldt. Phonsavanh er en by hoyt opp i fjella.

Ma varme rumpa.

Vi fikk en trehytte som vi skulle sove i. Det skulle ikke vart lov! Sa kaldt!! Vi matte ta pa oss alle klar vi hadde med for vi la oss.

Lag pa lag.

Dagen etter var vi med pa tour. Forst var vi a sag pa bombekraterene fra The Secret War. Vi visste ikke om hva som skjedde i Laos under Vietnam-krigen, og blei sjokka. Laos er det mest bomba landet i verden, over 260 millioner klasebomber ble sluppet fra amerikanske fly. Mer enn 100 liv per ar gar fortsatt tapt pa grunn av miner som ligger rundt om kring. Laos er en av de fattigste landene i verden, mye pa grunn av at folk ikke tor a bruke jorda.

Guiden forteller oss.

Sanne krater var over alt.

I en Mhong-landsby hadde de brukt bombeskall til a bygge hus med.

Vi fikk se hvordan de hadde det i landsbyen.

Bomber klar til mer fredfull bruk.

Plain of Jars: masse 2000 ar gamle gryter hogd ut av stein. Ingen vet hva de ble brukt til!

Det var en rolig stund blandt grytene. Sola skinte og det var fint der.

Den storste veier over 6 tonn!

Jah! Men na har det seg sann at vi har blitt varende i Phonsavanh (som er en ganske kjedelig og kald by) litt lenger enn vi hadde planlagt. Etter middag her ble Johanna sjuk. Ikke moro a ta buss nar man ma pa do hele tiden liksom.. Men haper det blir bedre sa vi kan dra oss mot grensen til Vietnam snart.

Vi har tenkt litt pa at vi skulle onske vi hadde vart hjemme i trygge Stureby na! Det er nok bare forbifarende tanker.

Klems og kos fra Oda. Johanna hilser fra do.