Framme i solen

Pa grunn av litt teknisk trobbel legger vi na ut "gamle" innlegg som bare ble lagret som utkast pa bloggen.
Vi er na i en ganske liten strandby som heter Mui Ne, men her kommer et innlegg som Johanna skrev om vart forrige stopp pa reisen:

Oda och jag har nu kommit fram till Dalat, en bergsby langt nere pa Vietnams kust. Byn anvandes som tillhall for semestrande fransman under kolonialiseringen under 1800-talet, och arkitekturen har sags vara mer fransk an pa andra stallen. Men an sa lange har vi inte markt nagon skillnad mot andra vietnamesiska byar vi passerat pa resan. Fast baguetter saljer de overallt pa gatan.

Nu ar det ett tag sedan vi uppdaterade bloggen - senast var med bilder fran Hanoi. Kan meddela att allting har gatt bra efter att vi lamnade storstaden for snart tva veckor sedan (tror jag att det blir). Vi tog taget i cirka 18 timmar fran Hanoi till Danang, och darifran buss till Hoi An - en riktig turistby med restauranger, sma butiker, silkesaffarer langs med floden. Hoi An var det forsta stallet - sedan atminstone en manad - dar vi kunde ha pa oss shorts och t-shirt. Jakligt skont!

Vietnams klimat ar ratt underligt: i norr ar det nastan som hemma: plus fem grader och blast, medan i soder ar det trettio grader och valdigt torrt. (Jag tror inte att vi har berattat det har redan...)

Fran Hoi An tog Oda och jag en "non-sleeping-bus" (egentligen "sleeping-bus" da satena gar att falla ner som sma sangar, men det ar nastan omojligt att sova da det oftast spelas karaoke-musik eller visas nagon skojig dratta-pa-arslet-komedi pa hogsta volym). Resan varade i tolv timmar, och forutom en farbror fran Holland och en ung europeisk kille var vi de enda turisterna. Resten av bussen bestod av vietnamesiska farbroder, som inte var sarskilt trevliga. En av farbroderna fragade Oda pa vietnamesiska om vi ville ha mat, och hon sa YES! och gjorde tummen upp, men det slutade med att bara vietnameserna fick nagot att ata, men ingen av oss turister.

Det har blev kanske ett litet gnalligt inlagg, och det bor val papekas att vi mott manga fina personer har ocksa. Senast i forrgar utanfor postkontoret. To som hon heter, hjalpte oss att ringa motsvarande nummerupplysningen for att fa fram adressen till ett gasthus som vi hort ska vara bra, och vars agare, Rot, ordnar en sarskilt bra tour till sin hemby. Hon fick fram adressen, och i morgon ska O och jag aka pa en heldagsutflykt. Berattar mer om det sedan, plus lagger ut bilder! Har inte kameran med mig nu, tyvarr.

Oda halsar saklart!

Kram
Johanna