Lengter litt hjem

Vi dro fra Luang Prabang i en minivan med et mindre antall andre personer. Det var ensardeles svingete kjoretur opp ogned fjellsider. Sjaforen tok det mildt sagt IKKE med ro. Man kunne glemme a gjore noe annet enn a bare holde seg fast. Nar vi kjorte gjennom sma landsbyer sakta han ikke ned farten, han bare tuta sa honer og hunder bare skvatt av veien!

Vi fikk tissepause.

Do med fin utsikt.

Framme i Phonsavanh fant vi et guesthouse som het Kong Keo. De hadde fyrt opp baal, for det var kaldt. Phonsavanh er en by hoyt opp i fjella.

Ma varme rumpa.

Vi fikk en trehytte som vi skulle sove i. Det skulle ikke vart lov! Sa kaldt!! Vi matte ta pa oss alle klar vi hadde med for vi la oss.

Lag pa lag.

Dagen etter var vi med pa tour. Forst var vi a sag pa bombekraterene fra The Secret War. Vi visste ikke om hva som skjedde i Laos under Vietnam-krigen, og blei sjokka. Laos er det mest bomba landet i verden, over 260 millioner klasebomber ble sluppet fra amerikanske fly. Mer enn 100 liv per ar gar fortsatt tapt pa grunn av miner som ligger rundt om kring. Laos er en av de fattigste landene i verden, mye pa grunn av at folk ikke tor a bruke jorda.

Guiden forteller oss.

Sanne krater var over alt.

I en Mhong-landsby hadde de brukt bombeskall til a bygge hus med.

Vi fikk se hvordan de hadde det i landsbyen.

Bomber klar til mer fredfull bruk.

Plain of Jars: masse 2000 ar gamle gryter hogd ut av stein. Ingen vet hva de ble brukt til!

Det var en rolig stund blandt grytene. Sola skinte og det var fint der.

Den storste veier over 6 tonn!

Jah! Men na har det seg sann at vi har blitt varende i Phonsavanh (som er en ganske kjedelig og kald by) litt lenger enn vi hadde planlagt. Etter middag her ble Johanna sjuk. Ikke moro a ta buss nar man ma pa do hele tiden liksom.. Men haper det blir bedre sa vi kan dra oss mot grensen til Vietnam snart.

Vi har tenkt litt pa at vi skulle onske vi hadde vart hjemme i trygge Stureby na! Det er nok bare forbifarende tanker.

Klems og kos fra Oda. Johanna hilser fra do.

Litt Luang Prabang

Forst av alt, god jul til alle!

Vi feira jul pa et litt finere guesthouse enn vi var vandt til, de hadde til og med juletre. Og pa julaften hadde de bade gratis mat og drikke.

Her spiser Johanna pa en buffe pa gata. For 60.000kip kunne man ta sa mye mat man ville, og man fikk steike og koke selv.

Godt!

Vi gikk tur langs elva.

Elva. Og kjokkenhagene.

Ved guesthouset vart var et tempel.

Der kunne man slappe av i ro og fred.

Og man kunne se masse munker. Men de ble flaue om man spurte om man fikk ta bilde av dem.

En dag tok vi tuk-tuk til the waterfalls, man kunne bade om man ville. Oda lot seg friste av det turkise vannet, det var veldig kaldt!

Fin jente i fine omgivelser

Turistpose framfor fossen.

Her er vart enkle rom pa vart enkle guesthouse. Vi matte ha myggnett.

Vi leide sykler og sykla rundt i byen.

Hei og hopp!

Vegen til Luang Prabang

No er vi endeleg i Luang Prabang etter a ha tatt oss over grensa fra Thailand til Laos og deretter tatt baat i to dagar! Her er reisa i bilder:

Me sitter i skranglebussen pa veg fra Chiang Rai til Chiang Khong. Me latar som me ser pa spennande ting utanfor vindauget, men eigentleg koyrer bussen sa fort at vi ikkje ser noko!

Oda i den koselege skrutte-bussen

Vart forste stopp i Laos var Huay Xai, me overnatta her ei natt fordi baaten vidare gikk tidleg neste morgon. Me fann eit flott tempel pa ei hogd. Der bodde mange smamunkar. Her Johanna framfor det fine tempelet.

Og Oda ved nokre graver i solnedgangen.

Vi at middag og smaka Lao Beer pa ein superkoseleg restaurant.

Baaten som gar til Luang Prabang var ein av desse.

Her skal baaten ga fra Pan Beng, der vi stoppa for natta.

Utsikta fra baten var fin

Men vi sat i mange timar, sa vi las ut bokene vare.

Kaldt var det, sa vi matte ha pa ordentlege jakker og kle.

Skippern

Her er vi nesten i maal i Luang Prabang! Flott solnedgang og varmare i lufta.

Da vi kom fram var me trotte og slitne, etter a ha funne ei stad og sova gikk me til ein restaurant. Og der motte me pa dei hollandske jentene som me var pa trekkingen med! Sa viste det seg ogsa at dei bodde pa samme hotell som oss! Samantreff! Det var koseleg, og me fekk litt tips om Luang Prabang. Som at vi kan leie syklar og sykle rundt her. Det blir fint!

Me har ogsa merka til Malaria-medisinen som me matte byrja ta da me skulle inn i Laos. Litt hodevondt og merkelege drommar. Men ellers er alt berre allers!

Meir om Luang Prabang kjem etterkvart.

Klem til alle fra Oda <3

Johanna helsar sa mykje!

Vi ar framme i Laos

Hej familj, slakt och vanner!

Tack for era kommentarer. Det ar kul att ni laser vad vi skriver! Jag och Oda har nu lamnat Thailand och kommit fram till Laos. Vi gick upp vid halv sju i morse for att hinna med en lokal buss fran Chiang Rai till gransstaden Chang Khong. Det ar bara en liten flod som skiljer Thailand fran Laos vid gransovergangen, sa det gick fort att ta sig fran det ena landet till det andra.

Pa baten over floden till Laos motte Oda och jag en trevlig kille fran Singapore som kande till Sverige och fotbollsspelaren Henrik Larsson. Han onskade oss lycka till pa var fortsatta resa.

Val framme i den lilla byn Huay Xai i Laos var det en del styr med papper, men det gick smidigare an vi forst befarat. Vi hade hort av andra backpackers att granspolisen garna forhalar processen med att ordna visum, for att fa sa manga turister som mojligt att overnatta i Huay Xai. Tillslut fick vi anda vara stamplar i passen, och kunde slapa vara ryggsackar - som pa nagot underligt satt verkar bli tyngre for varje gang vi tar dem pa oss - till narmsta matstalle (vi hade inte atit nagot sedan frukost).

Har i Laos heter valutan kip, och ar en riktig bananvaluta. I planboken har jag nu cirka sjuhundrafemtiotusen kip, och kanner mig rik som ett troll! Man hajar till nar man ser att ett hekto mandariner kostar 12 000 kip, da man fortfarande ar van vid den thailandska bahten (som ar vard cirka en femtedel av den svenska kronan). Tusen kip motsvarar nastan en svensk krona.

Nog pratat om pengar: nu ska jag och Oda bege oss till gasthuset har intill, dar vi ska sova over natten, for att i morgon bitti ta en slow boat till Luang Prabang, som ar Laos gamla huvudstad, och visst en fantastiskt vacker stad intill Mekongfloden.

Bilder kommer framover!

Kram
Johanna

Odis halsar.

Trekkingbilder och annat skoj

Har kommer lite bilder fran de senaste dagarna. Ordningen ar lite konstig, da vi har ont om tid. Fler bilder kommer senare. Hej sa lange!

Silvertempel i Chiang Mai.

Johanna med Laban-substitutet Chanel pa vart fasta fik i Chiang Mai.

Agaren till hundarna pa fiket.

Elefantridning var en del av trekkingen. Har far elefanten banan av Johanna.

Pa elefantryggen.

I vantan pa elefanterna.

Vid ett av elefanternas utfodringsstallen.

I vantan...

Elefanten vill ha fler bananer.

I elefanttaget.

Over en flod.

Pa stammisfiket i Chiang Mai.

Frukost och bok.

Har gar floden lodratt.

Johanna provar kokosris i ett bamburor pa en marknad i Chiang Mai.

Oda gor detsamma.

Johanna pa besok i silvertemplet.

Silvertemplet igen.

Trekkingen. Ett barn badas i balja i en liten landsby i djungeln.

Forsta kvallen pa trekkingen. Kring brasan.

Vi varmer fotterna.

Andra dagen pa trekkingen. Vi har gatt langt, men ar nu framme.

Johanna pa garden dar vi overnattade forsta natten pa trekkingen.

Oda framfor svinhuset.

Hela gruppen ar samlad.

Johanna har trekkinghatten pa.

Robin Oda Hood.

Vi var tvungna att ta pa oss alla klader vi hade infor natten, da det blev valdigt kallt.

Var guide Joshua, med trekkinghatten pa sned.

Djungel.

Tva i djungeln.