torsdag 16. februar 2012

Sista rycket fore hemresan

Nu nar vi antligen har hittat ett internetcafe har i Sihanoukville, Kambodja, dar datorerna ar trimmade likt de snabbaste mopederna, passar vi pa att lagga ut de senaste bilderna pa harddisken. Oda och jag var pa en tour i tva dagar i Mekongdeltat, Vietnam. Oda visar att hon ar en riktig turist framfor bussen vi akte i.
   
Vi blev indelade i grupper, och fick en klisterlapp att fasta pa trojan.
 
Forsta stoppet var en knapp mil utanfor Saigon. I en verkstad fick vi se tillverkning av skalar, brickor, tavlor i parlemor och aggskal. De flesta som jobbade hade nagon form av funktionsnedsattning, och hade rullstolen parkerad vid sin arbetsbank.

 
 Vi akte longtailbat pa Mekongfloden och blev skjutsade av kvinnor och man i trekantiga rishattar.

Pa en liten bifarm provade Johanna honung.

  
De flesta husen vid Mekongfloden ar daligt byggda: tunna bambupalar hindrar dem fran att rasa ner i vattnet, och taken ar i plat.  

Vi besokte en fruktodling. Johanna bakom en ananasplanta.
 
Oda och en dragonfrukt, som vi har provat nagra ganger under resan. Fruktkottet ar gravitt med sma svarta prickar. Ratt besk om man ater manga.

  
Tva valpar brakar.

Pa ett stalle fick turister halla i en orm och ta bilder. Oda provade, aven om vi bada kande oss riktigt dumma. 

Natten tillbringade vi tillsammans med ett franskt och ett polskt par hos en vietnamesisk familj, sa kallat homestay. Vi blev upplockade av mannen i huset som korde oss i sin bat till hemmet vid Mekongfloden.  

 Oda morgonen darpa, utanfor hyddan dar vi bodde.

 De sista dagarna i Vietnam var vi pa en o, Phu Quoc, som ligger langst ner i landet, nara Kambodjas kust. Stranden dar vi badade.

 Oda njuter av forsta dagen pa Phu Quoc.

 Vi hyrde ett enklare rum dit det hela tiden kom in valdigt stora spindlar. 

Vi letar ett stalle att ata middag pa pa stranden.
Hors snart igen! Om internet fungerar och datorerna ar snabba. 
Kram J och O 













onsdag 15. februar 2012

So long from Saigon



 Her kan dere se et nydelig bilde av oss utenfor Cao Dai-tempelet 4 mil utenfor Saigon (Ho Chi Minh City som byen heter na). Det var et veldig flott tempel, som nesten sag ut som et fantasi-slott!

 Vi fick vara med under en bonemassa i templet, dar man och kvinnor samlades tillsammans. Cao Dai gar kort ut pa att man ska avsta sina begar och leva ett enkelt liv. Religionen ar en mix av bland annat kristendom, islam och hinduism.

Det er fint a vere to nar man er i storbytrafikken. Vi venter pa at vi kan ga over veien.

 
I Saigon var det om mojligt annu fler mopeder an i Hanoi. Oda hann ta en snabb bild pa trafiken innan det blev gront ljus.

 Disse treningsapparatene i en park i Distrikt 1 var veldig populare blandt kvinner. Vi provde ogsa, men hadde ikke like god sving pa det som proffene.

 Andra dagen i storstaden gick vi i finanskvarteren nara Saigonfloden, som lag ett par kilometer fran vart hostel. Vi sag manga fina butiker med markesklader, klockor och parfymer. Utanfor afferarna vajade flaggor i vinden med socialistiska budskap. En ratt konstig blandning av intryck.

 Vi besokte Cu Chi-tunellene pa en dagstour. Johanna fant tunellens apning gjemt i jungelen, og fikk krype ned. En anelse klaustrofobisk!

 Oda forsoker hitta utgangen.

 En obligatorisk ting a gjore nar man er i Vietnam er a ga pa water puppet theatre. Her poserer vi ved siden av en gigantisk dokke, fornoyd etter 50 minutter med dansende dokker i vann.

Var favoritfrukt under resan har blivit rambutan. Ser vass och farlig ut pa utsidan, men ar ack sa sot pa insidan. (Ungefar som Oda.) Den vaxer pa trad, och for bara tiotusen dong - mindre an fem kronor - kan man kopa sig en rejal pase. 
 
Var siste kveld i Saigon! Romantisk middag med utsikt over en av storbyens mange travle gater.

 Kram O och J